Nu ska allt redigeras in i dokumentet, lika trist som att gå genom texten med rödpennan, men fortare går det!
Bita ihop och hoppas på massa tid hemma för att ha riktigt riktigt tråkigt nu!
15 sidor redigerade. 274 to go!
måndag 19 november 2012
Finally! Typ...
Och äntligen är alla sidor kladdade på och rödmarkerade.
Nu ska allt redigeras in i dokumentet, lika trist som att gå genom texten med rödpennan, men fortare går det!
Bita ihop och hoppas på massa tid hemma för att ha riktigt riktigt tråkigt nu!
15 sidor redigerade. 274 to go!
Nu ska allt redigeras in i dokumentet, lika trist som att gå genom texten med rödpennan, men fortare går det!
Bita ihop och hoppas på massa tid hemma för att ha riktigt riktigt tråkigt nu!
15 sidor redigerade. 274 to go!
söndag 4 november 2012
På't igen
Kommit igång med genomgången av första utkastet för vad som ska bli andra utkastet igen. Känns nästan kul, jobbigt och fyllt av preststionsångest, men kul.
Det jobbigaste är att inte veta om vad man skriver och fixat till är bra, bra nog eller bara blaha blaha och helt ointressant. Svårt för mig som upphovsman att avgöra.
Men just nu spelar det ingen roll, nu vill jag bara bli klar med andra, alt tredje, utkastet, lägga det på posten å låta det gå som det vill sedan. Så länge jag bara gjort mitt bästa så kan jag inte göra mer sedan,
Och då är det det där med följebrev också, spyr på sånt. Har skrivit ihop ett, men det känns löjligt och alla andra försök tråkiga. Det blir definitivt det svåraste att skriva.
Och beträffande skriva så har jag påbörjat något nytt som hängt med o huvudet ett tag. Det handlar om en dörr. Jag har skrivit små stycka ryckta från olika delar i historien i mitt huvud. Jag har inget synopsis klart, men hoppas att det blir något av det hela.
Det var över ett år sedan jag började skriva Eldsjälen, nu ska jag allt se till att få klart den snarast.
Hoppas jag.
Det jobbigaste är att inte veta om vad man skriver och fixat till är bra, bra nog eller bara blaha blaha och helt ointressant. Svårt för mig som upphovsman att avgöra.
Men just nu spelar det ingen roll, nu vill jag bara bli klar med andra, alt tredje, utkastet, lägga det på posten å låta det gå som det vill sedan. Så länge jag bara gjort mitt bästa så kan jag inte göra mer sedan,
Och då är det det där med följebrev också, spyr på sånt. Har skrivit ihop ett, men det känns löjligt och alla andra försök tråkiga. Det blir definitivt det svåraste att skriva.
Och beträffande skriva så har jag påbörjat något nytt som hängt med o huvudet ett tag. Det handlar om en dörr. Jag har skrivit små stycka ryckta från olika delar i historien i mitt huvud. Jag har inget synopsis klart, men hoppas att det blir något av det hela.
Det var över ett år sedan jag började skriva Eldsjälen, nu ska jag allt se till att få klart den snarast.
Hoppas jag.
måndag 29 oktober 2012
onsdag 15 augusti 2012
Ändra stryka tvivla duga blä
Bloggen är egentligen inte död, eftersom boken ännu inte är utgiven eller ens ivägskickad. Men eftersom redigeringen går så slöt om ens alls finns inte mycket att skriva. Inte många andra tankar än: tråkigt, drygt, klar snart?
Har lite idéer till nya saker att skriva, bland annat lösa trådar till en andra bok i samma "värld" skulle kunna se ut. Men redigering först, sedan val av vad som kommer näst.
Har lite idéer till nya saker att skriva, bland annat lösa trådar till en andra bok i samma "värld" skulle kunna se ut. Men redigering först, sedan val av vad som kommer näst.
söndag 15 juli 2012
Utomhus redigering inne
Dags för redigering i det fri var tanken.
Två sekunder var regnet ett faktum.
Två sekunder var regnet ett faktum.
lördag 14 juli 2012
Handskrivet
Näst grej jag skriver kommer jag (när jag väl har en fungerande synopsis) använda mig av Neil Gaimans skrivprocess av The Graveyard Book. Handskriva först utkastet sedan skriv in det på dator och rätta till under tiden som ett andra utkast. Blir nog lite naturligare så. Det negativa är att förlorar chansen att låta någon annan läsa under skrivandets gång.
fredag 13 juli 2012
Rastlös, tom på idéer och trött på redigering
Kliar i fingrarna att skriva något. Något nytt. Vad som helst. Men jag vet att det inte funkar för mig utan att synopsis. Idéer har jag, men inget som liknar en berättelse ännu, bara inledningar.
Kanske är det bra. Redigeringen tar en hel del tid och jag är odisciplinerad. Måste få det gjort. Och när jag fått det gjort, måste jag göra om det. Och kanske en gång till.
Blir rastlöst av att känna mig oproduktiv. Blir rastlös av alla de många sidorna som är kvar att gå igenom. Vill bara sätta igång och fylla i i dokumentet vad jag kladdat på utskrifterna.
Ett steg i taget. För första gången ska jag ta allt i rätt ordning. En sak klar, sedan nästa.
Fortfarande känns det som om det hade varit skönt att ha någon liten novell att skriva på sidan av redigeringsarbetet, lite övning osv. Men tydligen inte då.
Kanske är det bra. Redigeringen tar en hel del tid och jag är odisciplinerad. Måste få det gjort. Och när jag fått det gjort, måste jag göra om det. Och kanske en gång till.
Blir rastlöst av att känna mig oproduktiv. Blir rastlös av alla de många sidorna som är kvar att gå igenom. Vill bara sätta igång och fylla i i dokumentet vad jag kladdat på utskrifterna.
Ett steg i taget. För första gången ska jag ta allt i rätt ordning. En sak klar, sedan nästa.
Fortfarande känns det som om det hade varit skönt att ha någon liten novell att skriva på sidan av redigeringsarbetet, lite övning osv. Men tydligen inte då.
onsdag 4 juli 2012
Redigering, disciplin och det duger
Disciplinen för mig att sätta mig ned för att skriva är ibland riktigt dålig. För redigering är den ännu sämre.
Att läsa sina ord och vara nöjd med sin story och sina meningsuppbyggnader och val av ord är lättande och en härlig känsla. Att fortfarande se hur mycket de kan ändras för att bli bättre är både himmel och helvete.
Mitt mål är att själv gå igenom texten minst två gånger innan jag nöjer mig innan jag skickar iväg manuset. Jag vet de som inte tycker det räcker, minst tio gånger. De har säkert rätt. Kanske kommer jag dit. Om disciplinen håller. Jag måste definitivt lära mig att inte bara nöja mig.
Hursomhelst så redigerar jag, även om det går trögt. Målet är att bli klar med första genomläsningen i sommar. Vi får se hur det går.
Så här kan en sida se ut efter att jag gjort mina markeringar:
Att läsa sina ord och vara nöjd med sin story och sina meningsuppbyggnader och val av ord är lättande och en härlig känsla. Att fortfarande se hur mycket de kan ändras för att bli bättre är både himmel och helvete.
Mitt mål är att själv gå igenom texten minst två gånger innan jag nöjer mig innan jag skickar iväg manuset. Jag vet de som inte tycker det räcker, minst tio gånger. De har säkert rätt. Kanske kommer jag dit. Om disciplinen håller. Jag måste definitivt lära mig att inte bara nöja mig.
Hursomhelst så redigerar jag, även om det går trögt. Målet är att bli klar med första genomläsningen i sommar. Vi får se hur det går.
Så här kan en sida se ut efter att jag gjort mina markeringar:
lördag 30 juni 2012
måndag 18 juni 2012
290 utskrivna sidor!
Nu känns det som första utkastet är klart på riktigt. 290 utskrivna sidor! Känns alltid lite mer på riktigt när man håller historien i sina händer. Frivilliga ska få läsa och kommentera och jag ska sätta igång med redigeringen!
Hmm... vet inte varför bilden envisades med att ligga på sidan, men, men, om den vill det så gärna får den väl göra det då.
Hmm... vet inte varför bilden envisades med att ligga på sidan, men, men, om den vill det så gärna får den väl göra det då.
lördag 16 juni 2012
The order is restored
Ja, nu har jag fått ordning på torpet, med hjälp av lite vänners goda råd.
Och det tar emot att erkänna att det kanske inte var så mycket fel på office, inte lika mycket som mina begränsade kunskaper i programmet. Men så är det väl alltid när något i dataväg inte vill fungera antar jag.
213 sidor med dubbelt radavstånd enligt open office.
Och det tar emot att erkänna att det kanske inte var så mycket fel på office, inte lika mycket som mina begränsade kunskaper i programmet. Men så är det väl alltid när något i dataväg inte vill fungera antar jag.
213 sidor med dubbelt radavstånd enligt open office.
fredag 15 juni 2012
266 sidor av open office hat!
Slutet fick godkänt av bror,så nu är första utkastet officiellt klart!
Men det svåraste var visst kvar, att sammanfoga allt i ett enda dokument. Och eftersom jag delvis använt ett gammalt word ställde det till problem i open office, även om jag väljer att se det så att det var open office som var ploblemet.Tycker om äldre word, har svårt för nya word och office. Älskar pages, som blev min räddning. Fick sammanställa allt i Ipaden för att få någon ordning på oredan. Men nu är det klart jag har kunnat dra in det i office till slut (enda jag måste göra är att rätta till så att kapitlen början på överst på sidorna vilket fortfarande blev lite skevt.)
TRODDE JAG JA! Jävla office stökar fortfarande till det och får in massa | överallt. Fan då. Ja, ja, skitsamma. Nu är allt sammanfogat i alla fall. Får ordna till det på det gamla wordprogrammet istället.
Hursomhelst fick jag nu äntligen möjligheten att göra det smått löjliga, se efter hur mycket jag skrivit.
Och jag landade på (för första utkastet):
66 651 ord! (ska man tolka de första tre siffrorna på något olycksbådande sätt?)
373 589 tecken!
Så delar man den totala mängden ord med 250 (vilket är cirka en boksida, även om de också kan ligga mellan 300-400 ord, eller mer eller mindre för den delen) så får man att romanen (som det ser ut nu) kommer sluta på någonstans runt 266 sidor! Helt okej tycker jag!
Klar!
Då var jag klar med första utkastet! Alla 43 kapitlen är färdigskrivna och de sista han bror min fått för en första granskning, slår vad om att det blir någon extra ändring innan jag samlar allt under samma dokument för att skriva ut och själv börja redigera och låta se som vill läsa och feed back på första utkastet läsa det. Men i stort är manuset klart för nu!
Det tog nästan åtta månader precis att skriva från att jag en morgon fick idén i huvudet och på bara nån timma kunna plita ned grunden till synopsisen (som under resans gång utökats, ändrats och förbättrats). Från mitten av oktober 2011 till mitten av juni 2012 (15 juni mer exakt).
Nu är det bara att invänta brors kritik innan jag sammanbinder allt och kan sätta mig med mitt barnsliga nöje att se efter hur många ord det blev för att få ett hum om längden. Men jag tippar att den slutade på runt 250-300 sidor (iaf om man räknat 250-300 ord per sida).
Och så måste det bara påpekas att bara för att första utkastet är klart så är inte bloggen avslutad. En roman är inte klar förrän den går till tryck (om den någonsin gör det), så vägen till en klar roman fortsätter!
Det tog nästan åtta månader precis att skriva från att jag en morgon fick idén i huvudet och på bara nån timma kunna plita ned grunden till synopsisen (som under resans gång utökats, ändrats och förbättrats). Från mitten av oktober 2011 till mitten av juni 2012 (15 juni mer exakt).
Nu är det bara att invänta brors kritik innan jag sammanbinder allt och kan sätta mig med mitt barnsliga nöje att se efter hur många ord det blev för att få ett hum om längden. Men jag tippar att den slutade på runt 250-300 sidor (iaf om man räknat 250-300 ord per sida).
Och så måste det bara påpekas att bara för att första utkastet är klart så är inte bloggen avslutad. En roman är inte klar förrän den går till tryck (om den någonsin gör det), så vägen till en klar roman fortsätter!
torsdag 14 juni 2012
Inte klar trots allt... 2 kapitel kvar.
Jahapp. Ja, nu har jag skrivit klart vad som skulle bli det sista jag hade att skriva.
Det var det visst inte.
Bror min ringde på lunchen, han hade läst slutet och hade många bra idéer för att förbättre slutet och ge det lite mer känsla och undvika den stress i slutet som jag lyckats få med.
Så nu har jag skrivit klart sidostoryn, men har två ytterligare kapitel kvar att skriva till huvudstoryn.
Självklart kändes det jobbigt att höra, men så fort idéerna slog rot så växte suget att få dem nedskrivna.
Det här kommer bli mycket bättre. Så det här är ännu ett exempel på ett bra tillfälle att ha någon som läser under resans gång.
Det var det visst inte.
Bror min ringde på lunchen, han hade läst slutet och hade många bra idéer för att förbättre slutet och ge det lite mer känsla och undvika den stress i slutet som jag lyckats få med.
Så nu har jag skrivit klart sidostoryn, men har två ytterligare kapitel kvar att skriva till huvudstoryn.
Självklart kändes det jobbigt att höra, men så fort idéerna slog rot så växte suget att få dem nedskrivna.
Det här kommer bli mycket bättre. Så det här är ännu ett exempel på ett bra tillfälle att ha någon som läser under resans gång.
Snart så...
Skriver just nu på sista (!) kapitlet. Inte det lättaste kapitlet, men klart ett av de med mest häpnadsväckande händelser och ett av de viktigaste för den där förklaringen man alltid suktar sig till genom bokens gång, eller i alla fall en av förklaringarna i det här manuset.
När det är klart ska det bli kul att sätta ihop alla kapitel och se hur mycket man faktiskt skrivit och därefter skriva ut manuset. Härlig känsla att hålla en tjock bunt med papper som man vet innehåller en historia som man (för första gången - och än så länge) känner sig nöjd och stolt över (även om mycket redigering kommer behövas) i sina händer. Det blir på något sätt mer verkligt än ett worddokument på datorn.
När det är klart ska det bli kul att sätta ihop alla kapitel och se hur mycket man faktiskt skrivit och därefter skriva ut manuset. Härlig känsla att hålla en tjock bunt med papper som man vet innehåller en historia som man (för första gången - och än så länge) känner sig nöjd och stolt över (även om mycket redigering kommer behövas) i sina händer. Det blir på något sätt mer verkligt än ett worddokument på datorn.
tisdag 12 juni 2012
Nu jävlar!!!
Huvudstoryn klar!!!
3-4 kapitel av bistroyn kvar!!!
Nu jävlar!!!
Den kommer vara klar innan min semester börjar, 28 juni, skönt!!!
3-4 kapitel av bistroyn kvar!!!
Nu jävlar!!!
Den kommer vara klar innan min semester börjar, 28 juni, skönt!!!
Snart, snart, snart
Skriver på sista kapitlet i huvudstoryn nu. Känns skönt, bara det blir bra. Alltid lika svårt att få till ett bra slut.
Sedan är det bara 3-4 kapitel av bistoryn kvar att skriva. Efter det är manusets första utkast klart.
Sedan är det bara 3-4 kapitel av bistoryn kvar att skriva. Efter det är manusets första utkast klart.
lördag 9 juni 2012
Det får duga
Fem till sexhundra ord kanske inte är så mycket, men för en lördagskväll får det räcka. Glad nog över att jag lyckas ta mig tid för att skriva något alls från allt teveslappnde. Nu tror jag det får bli ännu ett avsnitt fråb säsong ett av Supernatural innan det är dags att kryp till kojs.
Och nu börjar huvudstoryn verkligen närma sig slutet!
Och nu börjar huvudstoryn verkligen närma sig slutet!
fredag 8 juni 2012
En sista vändning?
Så ja! Övervann min sämre skrivkramp och fick ordning på kapitlet med extremt stort betydelse, något av en sista (? Inte riktigt) vändning i berättelsen. Alltid skönt att få sådana passager skrivna. Nu känns det som resten kommer flyta på lätt som en plätt, men det får vi nog allt se.
Neil om att skriva
Som sagt så får jag en enorm inspiration (och nöje) av att kolla på youtubeklipp med författare som pratar om att skriva. Neil Gaiman är en av de bästa och här är ett av de bästa klippen:
Nu är jag sugen som fan på att sätta mig ned och skriva så snart som möjligt efter att ha lyssnat på detta!
Smack rakt in i väggen
Hamnade i ett riktigt skrivarflöde, sedan tog det tvärt stopp mot en tjock betong vägg.
Jag vet fortfarande vad jag har att göra och vart jag ska ta vägen, men tiden har inte räckt till och när jag öppnade dokumentet idag skrev jag en mening innan jag blev störd och lade ifrån mig ipaden igen. Meningarna ville inte komma lika lätt som jag ville och jag behöver lite mer koncentration för den här delen.
I helgen ska jag se till att komma igång igen. Ikväll ska det repas lite döds metall, men sen så!
Jag vet fortfarande vad jag har att göra och vart jag ska ta vägen, men tiden har inte räckt till och när jag öppnade dokumentet idag skrev jag en mening innan jag blev störd och lade ifrån mig ipaden igen. Meningarna ville inte komma lika lätt som jag ville och jag behöver lite mer koncentration för den här delen.
I helgen ska jag se till att komma igång igen. Ikväll ska det repas lite döds metall, men sen så!
söndag 3 juni 2012
Ett under?
Jag fick lite skrivet i fredagskväll och nu har jag även skrivit en del i dag, söndag.
Är det ett under?
Är jag sjuk?
Har jag inget bättre för mig?
Eller är berättelsen nu så spännande att jag inte kan släppa den?
Hmm... Lite av vardera tror jag. Utom sjuk, bara lite snuvig.
Men härligt att få något gjort även då man har som mest tid att faktiskt få något gjort ;)
Är det ett under?
Är jag sjuk?
Har jag inget bättre för mig?
Eller är berättelsen nu så spännande att jag inte kan släppa den?
Hmm... Lite av vardera tror jag. Utom sjuk, bara lite snuvig.
Men härligt att få något gjort även då man har som mest tid att faktiskt få något gjort ;)
fredag 1 juni 2012
Editing as we go
Och än en gång har det visat sig perfekt och praktiskt att ha någon som läser och kommer med kommentarer och idéer under vägens gång.
Fick frågan när vissa personer skulle komma tillbaka för att kunna visa vilka de var, jag hade inte tänkt så långt. Trodde det räckte som det var, men när jag tänkte efter hade han rätt och det är fixat nu.
Annars är det lite mindre grejer, men lika viktiga som förmedlar känslor och gör att man inte blir förvirrad som läsare.
Skitbra.
I samband med mitt lilla redigerings inhopp satte jag ihop alltsammans ännu en gång (eller fyllde på ett gammal dokument kanske är mer rätt), då jag skriver kapitel för kapitel i egna filer, och denna gången hade jag kommit upp i över 49 000 ord totalt. Yey.
Det har gått bra med skrivande den här veckan, har kommit till den del av historien då alla större delar som jag planerat sedan länge kommer in och skakar om i berättelsen. Det är kul och ger skrivlust. Jag tror fortfarande på den här berättelsen och på mitt språk, även om jag nog kommit in i det ju längre jag skrivit å nog behöver förfina lite mer i början än i slutet. Ska bli kul och höra vad folk säger när de äntligen får läsa.
Tittade i mina anteckningar i veckan och såg att jag satte igång med det här manuset i mitten av oktober förra året. Så det vore ju skönt om man kunde ha första utkastet klart till semestern. Har ju hållit på ett tag nu. Men semestern är bara runt hörnet och än har jag en hel del kvar att skriva. Men innan oktober kommer jag definitivt vara klar!
Fick frågan när vissa personer skulle komma tillbaka för att kunna visa vilka de var, jag hade inte tänkt så långt. Trodde det räckte som det var, men när jag tänkte efter hade han rätt och det är fixat nu.
Annars är det lite mindre grejer, men lika viktiga som förmedlar känslor och gör att man inte blir förvirrad som läsare.
Skitbra.
I samband med mitt lilla redigerings inhopp satte jag ihop alltsammans ännu en gång (eller fyllde på ett gammal dokument kanske är mer rätt), då jag skriver kapitel för kapitel i egna filer, och denna gången hade jag kommit upp i över 49 000 ord totalt. Yey.
Det har gått bra med skrivande den här veckan, har kommit till den del av historien då alla större delar som jag planerat sedan länge kommer in och skakar om i berättelsen. Det är kul och ger skrivlust. Jag tror fortfarande på den här berättelsen och på mitt språk, även om jag nog kommit in i det ju längre jag skrivit å nog behöver förfina lite mer i början än i slutet. Ska bli kul och höra vad folk säger när de äntligen får läsa.
Tittade i mina anteckningar i veckan och såg att jag satte igång med det här manuset i mitten av oktober förra året. Så det vore ju skönt om man kunde ha första utkastet klart till semestern. Har ju hållit på ett tag nu. Men semestern är bara runt hörnet och än har jag en hel del kvar att skriva. Men innan oktober kommer jag definitivt vara klar!
onsdag 30 maj 2012
Det närmar sig, snart bistory dags!
22 kapitel i huvudstoryn klara och 4 i bistoryn. Det rullar nästan på utan att man märket det.
Idag har jag lyckats skriva ett helt kapitel i ett enda svep, väldigt ovanligt för mig.
Nu måste jag samla tankarna och staka upp nästa kapitel mitt huvud innan jag hamrar in även det. Men upplösningen är nära och nu har jag resten någolund strikt uppstakat i mitt huvud.
Sedan när slutet är klart kan jag gå tillbaka och ha kul och skriva färdigt bistoryn. Av någon anledning har den hela tiden känts mer slapp och ledig och bara rent kul att skriva. Inte lika stora krav på mig själv där kanske, den är ju mest där för att ska ytterligare en dimension och lite mer förståelse. Om den blir kvar i slutändan återstår att se, men jag tror den kommer förgylla manuset positivt.
Börjar snart kännas som en roman på riktigt. Men jag längtar INTE till redigering och omskrivningar osv.
Idag har jag lyckats skriva ett helt kapitel i ett enda svep, väldigt ovanligt för mig.
Nu måste jag samla tankarna och staka upp nästa kapitel mitt huvud innan jag hamrar in även det. Men upplösningen är nära och nu har jag resten någolund strikt uppstakat i mitt huvud.
Sedan när slutet är klart kan jag gå tillbaka och ha kul och skriva färdigt bistoryn. Av någon anledning har den hela tiden känts mer slapp och ledig och bara rent kul att skriva. Inte lika stora krav på mig själv där kanske, den är ju mest där för att ska ytterligare en dimension och lite mer förståelse. Om den blir kvar i slutändan återstår att se, men jag tror den kommer förgylla manuset positivt.
Börjar snart kännas som en roman på riktigt. Men jag längtar INTE till redigering och omskrivningar osv.
fredag 25 maj 2012
Ett mål nått!
Hur löjligt det än är att räkna sidor och hur mycket det än i slutändan beror på layouten så har jag nått ett mål nu, jag har gått över 200 skrivna sidor! Och än är jag säkert 8-10 kapitel från mål!
Och än en gång har det visats sig bra att ha någon som läser kapitel för kapitel vart efter jag skriver dem. Har ändrat några små saker och fått tips om saker att tänka på som lätt hade undgått mig annars och som skulle ha resulterat i ett större efterarbete.
Nu tar jag som alltid sikte på att skriva minst ett par kapitel i helgen. Men som vanligt vet jag att inget kommer hända tyvärr. Men nu börjar man ändå kunna skymta slutet!
Och än en gång har det visats sig bra att ha någon som läser kapitel för kapitel vart efter jag skriver dem. Har ändrat några små saker och fått tips om saker att tänka på som lätt hade undgått mig annars och som skulle ha resulterat i ett större efterarbete.
Nu tar jag som alltid sikte på att skriva minst ett par kapitel i helgen. Men som vanligt vet jag att inget kommer hända tyvärr. Men nu börjar man ändå kunna skymta slutet!
tisdag 22 maj 2012
Seeeeeegt
Det segar sig verkligen framåt. Försöker komma tillbaka till "writing mode", men det är inte så lätt jämt. Totalt fast i annat, men segar fram lite text per dag i alla fall.
Försöker få upp suget med att fortsätta läsa Demonprinsessan (som också blev liggande) och börjat lyssna på Theorins Blodläge. Tror det går åt rätt håll nu.
Krångligt passage att skriva framför mig, sedan ska det nog ta fart ordentligt.
Men just nu går det framåt, men seeeeeeeeeegt...
Försöker få upp suget med att fortsätta läsa Demonprinsessan (som också blev liggande) och börjat lyssna på Theorins Blodläge. Tror det går åt rätt håll nu.
Krångligt passage att skriva framför mig, sedan ska det nog ta fart ordentligt.
Men just nu går det framåt, men seeeeeeeeeegt...
fredag 11 maj 2012
Bortförklaringar och rädslor
Sjuk. Ledig. Lat. Musik. Tv-serier. 5 anledningar till att det inte blivit mycket skrivet de senaste två veckorna.
Men nu är jag igång igen, även om det känns segt och jag svamlar mig fram värre än jag stundtals tycker Stephen King göra det (även om så inte är fallet.)
Jag börjar närma mig slutet och är rädd för att kasta in mig i det för fort. Ta storm kliv och missa för mycket genom att få med allt i en enda snabb generalisering av kapitlen. Det är nu jag inte får bli för ivrig. Allt ska få ta sin tid. Men om jag ser till hur skrivandet av denna boken gått tidigare blir inte det några problem, allt har hittills kommit till liv själva och tagit mer plats och utrymme än jag från början tänkt mig.
Legenden om Morwhayle: Demonprinsessan och Game of thrones (tv-serien, andra säsongen) sparkar igång inspirationen just nu. Älskar den lätthet som Demonprinsessan känns skriven med. Fastnar för de egna unika världarna i de olika berättelserna och mängden karaktärer och intriger i Game of thrones.
Suget att faktiskt skriva något fantasy-aktigt härnäst blossar till liv, men även om jag har en grej i huvudet jag skulle vilja försöka mig på tror jag det är för svårt för mig just nu. Och sånt ska jag inte tänka på förrän Eldsjälen är klar. Punkt.
Men nu är jag igång igen, även om det känns segt och jag svamlar mig fram värre än jag stundtals tycker Stephen King göra det (även om så inte är fallet.)
Jag börjar närma mig slutet och är rädd för att kasta in mig i det för fort. Ta storm kliv och missa för mycket genom att få med allt i en enda snabb generalisering av kapitlen. Det är nu jag inte får bli för ivrig. Allt ska få ta sin tid. Men om jag ser till hur skrivandet av denna boken gått tidigare blir inte det några problem, allt har hittills kommit till liv själva och tagit mer plats och utrymme än jag från början tänkt mig.
Legenden om Morwhayle: Demonprinsessan och Game of thrones (tv-serien, andra säsongen) sparkar igång inspirationen just nu. Älskar den lätthet som Demonprinsessan känns skriven med. Fastnar för de egna unika världarna i de olika berättelserna och mängden karaktärer och intriger i Game of thrones.
Suget att faktiskt skriva något fantasy-aktigt härnäst blossar till liv, men även om jag har en grej i huvudet jag skulle vilja försöka mig på tror jag det är för svårt för mig just nu. Och sånt ska jag inte tänka på förrän Eldsjälen är klar. Punkt.
tisdag 24 april 2012
Smakprov igen
Igår fick jag lite gjort i alla fall, smakprov:
Och idag skrev jag klart kapitlet. Skönt att vara igång igen efter helgens vila. Imorgon ska jag försöka påbörja och helst avsluta kapitel 18. Det tar sig. Men det är många kapitel kvar att skriva. Blir nog en relativt lång bok ändå.
En av mina rädslor är alltid att inte få ihop mer än strax över 100-150 sidor. Det borde inte blir ett problem. Förhoppningsvis landar jag någonstans mellan 200-300. Då är jag nöjd. Men det viktigaste är ju inte sidoantalet utan kvalitén på historien.
måndag 23 april 2012
Okreativt soffhäng
Vad är det med helger som gör att man suger fast i soffan så totalt? Till och med att ha ipaden i knät och skriva åtminstone några fraser känns för jobbigt. Istället fastnade jag framför x-antal avsnitt av gamla hederliga Rederiet, x-antal avsnitt av Once upon a time och se den kanske lite för sega White Noise med Micheal Keaton.
Trots bristen på skrivna ord har min kreativitet pumpat runt i mitt undermedvetna och nu vet jag hur jag ska skriva nästa kapitel som jag varit lite tveksam till hur jag ska attackera och exakt vad som ska leda till det som det behöver leda fram till.
Och utöver det har helgen även gått i skrivandets tecken i och med ankomsten av tidningen Skriva's nästa nummer som damp ned i brevlådan i fredags. Förvånad över att jag ens fick ett till nummer då jag trodde prenumerationen gått ut blev jag extra glad av att hitta en lång intervju med John Ajvide Lindqvist, mera skräck till folket!
I övrigt vet jag inte om Skriva tillför så mycket till mitt eget skrivande. Den fungerar mest som underhållande texter om vad man själv tycker om att hålla på med. Det verkligt intressanta i tidningen begravs allt som oftast i mängder av vad jag finner ointressant.
Något annat som slår mig är hur många skrivarkurser det annonseras om. Skrivarkurser jag hyser starkt tvivel till. Kanske kan de vara till hjälp att komma igång, hoppa över några nybörjar misstag osv, men i slutändan tror jag de bara är där för att tjäna pengar på aspirerande författare. Allt du behöver kunna är jag fast övertygad om att du lär dig om du Läser mycket och skriver mycket.
Trots bristen på skrivna ord har min kreativitet pumpat runt i mitt undermedvetna och nu vet jag hur jag ska skriva nästa kapitel som jag varit lite tveksam till hur jag ska attackera och exakt vad som ska leda till det som det behöver leda fram till.
Och utöver det har helgen även gått i skrivandets tecken i och med ankomsten av tidningen Skriva's nästa nummer som damp ned i brevlådan i fredags. Förvånad över att jag ens fick ett till nummer då jag trodde prenumerationen gått ut blev jag extra glad av att hitta en lång intervju med John Ajvide Lindqvist, mera skräck till folket!
I övrigt vet jag inte om Skriva tillför så mycket till mitt eget skrivande. Den fungerar mest som underhållande texter om vad man själv tycker om att hålla på med. Det verkligt intressanta i tidningen begravs allt som oftast i mängder av vad jag finner ointressant.
Något annat som slår mig är hur många skrivarkurser det annonseras om. Skrivarkurser jag hyser starkt tvivel till. Kanske kan de vara till hjälp att komma igång, hoppa över några nybörjar misstag osv, men i slutändan tror jag de bara är där för att tjäna pengar på aspirerande författare. Allt du behöver kunna är jag fast övertygad om att du lär dig om du Läser mycket och skriver mycket.
tisdag 17 april 2012
Omskrivingar klara! för tillfället...
KLAR! -med omskrivningarna. För nu.
Skönt att äntligen ha gått tillbaka och skrivit om de kapitel som legat där och lurat och väntat på att få rättas till nästan ända från start.
och just nu ser det ut så här:
Skönt att äntligen ha gått tillbaka och skrivit om de kapitel som legat där och lurat och väntat på att få rättas till nästan ända från start.
och just nu ser det ut så här:
Skriva och skriva om. Gör om, gör rätt.
Var ett tag sedan man skrev något här nu (hur många bloggar har man inte sett den meningen i?), men skrivandet går bra och går framåt. Just nu känns det bara som man vill skriva skriva skriva. Problemet är att min huvud inte orkar med. 500-600 ord i taget. Det tror jag är min melodi det.
Alldeles nyss satt jag men kapitel 2, 3, 5 och 7 i pappersform och kladdade och strök. En karaktär skulle bort och en annan skulle ta hans plats. Stora stycken rök och kortare ersatte dem, ändå känns det helt ok. Kvalitén ökar förhoppningsvis en hel del med det, känns så.
Originalkaraktären var en riktig klyscha, den nya hoppas jag är mer tro värdig. Åtminstone känns det som om jag stött både en och två sådana människor på olika platser i livet.
Nu återstår det att föra in ändringarna i digitalform sedan får jag återvända dit jag avbröt för att gå tillbaka.
Utöver det verkar det som om jag kommer få en till testläsare som kommer läsa under skrivandets gång. Kul. Rester får allt vänta till åtminstone första utkastet är klart.
Alldeles nyss satt jag men kapitel 2, 3, 5 och 7 i pappersform och kladdade och strök. En karaktär skulle bort och en annan skulle ta hans plats. Stora stycken rök och kortare ersatte dem, ändå känns det helt ok. Kvalitén ökar förhoppningsvis en hel del med det, känns så.
Originalkaraktären var en riktig klyscha, den nya hoppas jag är mer tro värdig. Åtminstone känns det som om jag stött både en och två sådana människor på olika platser i livet.
Nu återstår det att föra in ändringarna i digitalform sedan får jag återvända dit jag avbröt för att gå tillbaka.
Utöver det verkar det som om jag kommer få en till testläsare som kommer läsa under skrivandets gång. Kul. Rester får allt vänta till åtminstone första utkastet är klart.
tisdag 10 april 2012
Igång igen, med lite inspiration till hjälp
Påskhelgen förflöt inte riktigt som jag velat. Avslutningen av kapitel 13 satt fast och bandet har tagit för mycket tid. Men nu är det vardag igen och jag har skrivit ca 500-600 ord på nästa kapitel som känns mycket enklare och roligare att skriva. Kapitel 15 är jag säker kommer vara en finne i arslet, men just nu går det bra.
Tänkte passa på att länka lite saker som inspirerar mig nu, eller mest snarare kommer inspirera mig när de kommer ut.
Vi börjar med Peter Bergtings uppföljare till den underbart fängslande och fantastiska Häxmästaren. Demonprinsessan är den andra delen i Legenden om Morwayhle. Fantasy när den är som roligast och bäst helt enkelt, full med massa nya varelser istället för samma gamla orcher och alver som i mycket annat.
http://www.youtube.com/watch?v=z_c12HOP5WQ
Sedan kommer vi till nästa bok som släpps inom kort. Eld. Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgrens uppföljare till Cirkeln i trilogin om en grupp häxor i Engelsfors. Liksom Häxmästaren var Cirkeln också en bok som verkligen grep tag och fick mig att bara vilja läsa mer och mer. Ser fram emot fortsättningen!
http://www.youtube.com/watch?v=9bMFgvuPyCk
Och sist slänger vi in en länk med Neil Gaimans intervju med Stephen King från Sunday Times. Intervjuer med författare jag beundrar inspirerar alltid och när en favorit intervjuar en annan kan det ju inte gå fel. Hade dock varit kul att se en inspelning av intervjun också...
http://www.discordia19.com/main/2012/4/9/neil-gaiman-interviews-stephen-king.html
Tänkte passa på att länka lite saker som inspirerar mig nu, eller mest snarare kommer inspirera mig när de kommer ut.
Vi börjar med Peter Bergtings uppföljare till den underbart fängslande och fantastiska Häxmästaren. Demonprinsessan är den andra delen i Legenden om Morwayhle. Fantasy när den är som roligast och bäst helt enkelt, full med massa nya varelser istället för samma gamla orcher och alver som i mycket annat.
http://www.youtube.com/watch?v=z_c12HOP5WQ
Sedan kommer vi till nästa bok som släpps inom kort. Eld. Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgrens uppföljare till Cirkeln i trilogin om en grupp häxor i Engelsfors. Liksom Häxmästaren var Cirkeln också en bok som verkligen grep tag och fick mig att bara vilja läsa mer och mer. Ser fram emot fortsättningen!
http://www.youtube.com/watch?v=9bMFgvuPyCk
Och sist slänger vi in en länk med Neil Gaimans intervju med Stephen King från Sunday Times. Intervjuer med författare jag beundrar inspirerar alltid och när en favorit intervjuar en annan kan det ju inte gå fel. Hade dock varit kul att se en inspelning av intervjun också...
http://www.discordia19.com/main/2012/4/9/neil-gaiman-interviews-stephen-king.html
onsdag 4 april 2012
Något nytt, något spännande, något distraherande
Kommit på början till något nytt, en ny romanidé hoppas jag. Något att ta vid med när "Eldsjälen" är avslutad. Kanske något att skriva några kapitel på innan jag ger om på en första om skrivning av "Eldsjälen", något att förflytta fokus ett tag och som låter mig se på "Eldsjälen" med nya ögon sedan. Det låter bra.
Problemet är bara att jag blir så sugen att börja på det nya på en gång. Äntligen har jag kommit på en idé med de element jag verkligen velat få med väldigt länge. Skräck självklart. Mycket skräck, riktigt ruskiga scener i mörker och regn. Det andra är spöken. Jag har fått för mig att det är svårt att skriva om spöken, liksom med vampyrer. Man måste bestämma sig för sina egna regler, hur mycket man vill ha med dem och hur de ska porträtteras. Vid det här laget finns det så många olika bilder av kända väsen. Men något som är säkert är att det knappast kommer vara några fina, söta, snälla spöken.
Jag tvingar mig själv att inte hamra in första kapitlen på nya historien. Den ska ICKE påbörjas innan den första är klar. Då kommer jag aldrig bli klar.
Som tur är så lyckas jag ändå hålla mig, kanske främst eftersom jag inte har hela storyn klar för mig. Bara början. Däremot är gitarren en stor distraktion. En dag då jag ska repa tänker jag mest hårdrock och lika dagen efter. Då blir det inte mycket skrivet. Då är det tur att det finns youtube klipp som får igång en igen.
Som det här till exempel (fast just detta inte är från youtube):
http://vimeo.com/29786512
Problemet är bara att jag blir så sugen att börja på det nya på en gång. Äntligen har jag kommit på en idé med de element jag verkligen velat få med väldigt länge. Skräck självklart. Mycket skräck, riktigt ruskiga scener i mörker och regn. Det andra är spöken. Jag har fått för mig att det är svårt att skriva om spöken, liksom med vampyrer. Man måste bestämma sig för sina egna regler, hur mycket man vill ha med dem och hur de ska porträtteras. Vid det här laget finns det så många olika bilder av kända väsen. Men något som är säkert är att det knappast kommer vara några fina, söta, snälla spöken.
Jag tvingar mig själv att inte hamra in första kapitlen på nya historien. Den ska ICKE påbörjas innan den första är klar. Då kommer jag aldrig bli klar.
Som tur är så lyckas jag ändå hålla mig, kanske främst eftersom jag inte har hela storyn klar för mig. Bara början. Däremot är gitarren en stor distraktion. En dag då jag ska repa tänker jag mest hårdrock och lika dagen efter. Då blir det inte mycket skrivet. Då är det tur att det finns youtube klipp som får igång en igen.
Som det här till exempel (fast just detta inte är från youtube):
http://vimeo.com/29786512
måndag 2 april 2012
13! Oturs kapitel?
Kapitel 13 trodde jag skulle bli svårare än vanligt att skriva. Det blev det inte, bara svårare att avsluta, just nu ligger det på ca 8-9 sidor tror jag. Mina andra ligger på 5-6. Och jag har inte lyckats runda av det än. Men det är mycket som händer, något att en liten vändpunkt börjar ta sin form i romanen.
fredag 30 mars 2012
So far
Gjorde en snabb sammanställning av alla färdiga delar jag skrivit. Kommit en bit sedan oktober förra året, ingen rasande fart, men nog för mig. Har nog mellan 1/2-2/3 kvar att skriva.
onsdag 28 mars 2012
Inspiration
Skriver du som läser det här något eget? Var hämtar du din inspiration?
I'm a sucker for youtube vids! Intervjuer eller föredrag från författare som John Ajvide, Joe Hill, J K Rowling eller Neil Gaiman kan få mig att fastna framför dator i timmar. Just nu är det Stephen King som gäller. Slår på youtube klipp å lyssnar på de när jag är ute med hunden, mockar i stallet eller står vid arbetsbänken på jobbet och blir sjuk sugen på att skriva mera!
Läsa böcker eller lyssna ljudböcker är även de en stor inspirationskälla. Just nu lyssnar jag på Stephen Kings (Richard Bachmans) Marathonmarschen. Härligt kuslig story idé. Även om de kan bli lite lång draget på sina ställen med en enda lång promenad så fastnar jag ändå i berättelsen. På mer traditionellt vis läser jag hypade circeln som är förvånansvärt bra. Tyvärr har jag lite tid för att läsa.
Men även om böcker också får det att klia i fingrarna är det youtube och de författarintervjuer som intresserar mig där främsta inspirationen just nu.
Vilken är din?
Självklart sållar jag mig även till det faktum att det inte bara går att skriva med inspirationen på topp. Då skulle man aldrig få klart något. Men det ör roligare så.
I'm a sucker for youtube vids! Intervjuer eller föredrag från författare som John Ajvide, Joe Hill, J K Rowling eller Neil Gaiman kan få mig att fastna framför dator i timmar. Just nu är det Stephen King som gäller. Slår på youtube klipp å lyssnar på de när jag är ute med hunden, mockar i stallet eller står vid arbetsbänken på jobbet och blir sjuk sugen på att skriva mera!
Läsa böcker eller lyssna ljudböcker är även de en stor inspirationskälla. Just nu lyssnar jag på Stephen Kings (Richard Bachmans) Marathonmarschen. Härligt kuslig story idé. Även om de kan bli lite lång draget på sina ställen med en enda lång promenad så fastnar jag ändå i berättelsen. På mer traditionellt vis läser jag hypade circeln som är förvånansvärt bra. Tyvärr har jag lite tid för att läsa.
Men även om böcker också får det att klia i fingrarna är det youtube och de författarintervjuer som intresserar mig där främsta inspirationen just nu.
Vilken är din?
Självklart sållar jag mig även till det faktum att det inte bara går att skriva med inspirationen på topp. Då skulle man aldrig få klart något. Men det ör roligare så.
tisdag 27 mars 2012
Framsteg via dialoger
Går segt, men framåt. Skriva dialoger som leder framåt och ändå inte avslöjar för mycket tycks ligga framför mig nu. Inget jag är jätte bevandrad med, men tror jag sköter mig dugligt. Hoppas det inte blir för korthugget bara, känns som en uppenbar risk,
tisdag 20 mars 2012
Obehagliga scener
Joe Hill, författaren bakom Heartshaped box och Horns och son till Stephen King, sa i en intervju att skrivkramp uppstår när du inte vågar skriva partier som du oroar dig för att din mor ska läsa och undra hur vrickad hennes barn egentligen är.
Jag skrev just ett sådant kapitel, men utan sen sortens skrivkramp. Problemet för mig var hur jag skulle ta mig fram till det 'sjuka' på ett naturligt sätt. Jag tror jag lyckades bra.
Visst känns det konstigt att skriva vissa saker och att veta att nära och kära ska läsa det och undra vad man tänker på egentligen. Men det är en oro jag själv lyckas förskjuta relativt bra in i framtiden, till stunden allt är klart och jag delar ut manusen för genomläsning och jag förhoppningsvis glömt bort de scenerna för stunden.
Det är som sagt bara min bror som får läsa nu och han har en tendens att skriva rätt knepiga grejer själv. Om inte annat är jag säker att han förstår varför de scenerna finns där.
Nu myllrar nästa kapitel i mitt huvud och jag ser fram emot lunchen då jag ska äta snabbt för art hinna skriva så mycket som möjligt innan det är dags att återgå till skruvandet.
Jag skrev just ett sådant kapitel, men utan sen sortens skrivkramp. Problemet för mig var hur jag skulle ta mig fram till det 'sjuka' på ett naturligt sätt. Jag tror jag lyckades bra.
Visst känns det konstigt att skriva vissa saker och att veta att nära och kära ska läsa det och undra vad man tänker på egentligen. Men det är en oro jag själv lyckas förskjuta relativt bra in i framtiden, till stunden allt är klart och jag delar ut manusen för genomläsning och jag förhoppningsvis glömt bort de scenerna för stunden.
Det är som sagt bara min bror som får läsa nu och han har en tendens att skriva rätt knepiga grejer själv. Om inte annat är jag säker att han förstår varför de scenerna finns där.
Nu myllrar nästa kapitel i mitt huvud och jag ser fram emot lunchen då jag ska äta snabbt för art hinna skriva så mycket som möjligt innan det är dags att återgå till skruvandet.
söndag 18 mars 2012
Kapitel 11
Påbörjat kapitel 11. Lite mera taggad än vanligt. Fick feed-back på de fyra senast skrivna kapitlen från brorsan igår. Vissa saker stärker än att höra och jag är glad att ha någon som läser igenom det jag skriver som säger lite mer än bara "Bra", "Dåligt", "Ok". Man behöver lite mer att gå på för att veta om man är på rätt väg eller vad man ska göra åt saken.
Jag fick höra att jag för första gången i något jag skriver lyckas hålla läsarens intresse uppe. Hålla det spännande. Skitkul! Har visst även lyckats skapa lite förvirring i vad som tidigare i berättelsen tett sig uppenbart. Detta utan att alls tänkt i de banorna. Det fungerar visst utmärkt att veta mycket om det man skriver, men utan att berätta för mycket. Åtminstone på en gång. Men jag tror att jag knappast kommer ta berättat allt när romanen är färdigskriven. Lite kommer nog inte passa att läggas in, men kommer förhoppningsvis ligga och lura där i bakgrunden, skapa lite mer realitet kanske.
Skrivit ca 500 ord idag. Inte jätte mycket, men nog för att jag ska vara nöjd med min dagskvot. Kanske blir mer, vem vet. Huvudsaken är att det skrivs och att historien är färsk och ligger och gror i huvudet. När jag står och mockar i stallet och lyssnar på Magnus Krepper läsa Johan Theorins Skumtimmen försvinner ibland hans röst och ersätts av nya bilder och scenarion som platsar skitbra och bygger på runt min egen roman. Tur att man har iphone med sig så man snabbt kan kladda lite i anteckningarna. Slår dock vad om att några av alla små idéer kommer glömmas bort innan det är dags att skriva dem. Hoppas bara jag kommer ihåg de viktigaste när det är dags för dem att skrivas.
För att ha lite koll har jag ett ursprungligt synopsis som jag ut går från, små extra anteckningar på både iphonen och ipaden och ett eget pagesdokument där jag skriver ner kapitel för kapitel var efter de blir skrivna med en kort notis om vad som händer i varje. Tror det kommer vara nyckeln till en enklare redigering och mindre förvirring.
Och för att avrunda lite här tänkte jag irritera mig lite över teknikens under. Skriver dessa inlägg på blogger-appen som jag har på iphonen, hämtade just hem den till min ipad också för att skriva enklare med mitt fina tangentbord, men så fort den blivit installerad försvann den. När jag sedan går in i appstore igen står det att den är installerad. Men fortfarande går den inte att hittas. Sånt älskar jag, verkligen. Men jag ska inte klaga. Jag är bara glad att min tangentbord fungerar som det ska då det inte fungerat vid tidigare tillfällen och nu när jag satte mig. Men det krävdes bara en omstart av ipaden så var det löst. Skönt att det kan var enkelt ibland.
Jag fick höra att jag för första gången i något jag skriver lyckas hålla läsarens intresse uppe. Hålla det spännande. Skitkul! Har visst även lyckats skapa lite förvirring i vad som tidigare i berättelsen tett sig uppenbart. Detta utan att alls tänkt i de banorna. Det fungerar visst utmärkt att veta mycket om det man skriver, men utan att berätta för mycket. Åtminstone på en gång. Men jag tror att jag knappast kommer ta berättat allt när romanen är färdigskriven. Lite kommer nog inte passa att läggas in, men kommer förhoppningsvis ligga och lura där i bakgrunden, skapa lite mer realitet kanske.
Skrivit ca 500 ord idag. Inte jätte mycket, men nog för att jag ska vara nöjd med min dagskvot. Kanske blir mer, vem vet. Huvudsaken är att det skrivs och att historien är färsk och ligger och gror i huvudet. När jag står och mockar i stallet och lyssnar på Magnus Krepper läsa Johan Theorins Skumtimmen försvinner ibland hans röst och ersätts av nya bilder och scenarion som platsar skitbra och bygger på runt min egen roman. Tur att man har iphone med sig så man snabbt kan kladda lite i anteckningarna. Slår dock vad om att några av alla små idéer kommer glömmas bort innan det är dags att skriva dem. Hoppas bara jag kommer ihåg de viktigaste när det är dags för dem att skrivas.
För att ha lite koll har jag ett ursprungligt synopsis som jag ut går från, små extra anteckningar på både iphonen och ipaden och ett eget pagesdokument där jag skriver ner kapitel för kapitel var efter de blir skrivna med en kort notis om vad som händer i varje. Tror det kommer vara nyckeln till en enklare redigering och mindre förvirring.
Och för att avrunda lite här tänkte jag irritera mig lite över teknikens under. Skriver dessa inlägg på blogger-appen som jag har på iphonen, hämtade just hem den till min ipad också för att skriva enklare med mitt fina tangentbord, men så fort den blivit installerad försvann den. När jag sedan går in i appstore igen står det att den är installerad. Men fortfarande går den inte att hittas. Sånt älskar jag, verkligen. Men jag ska inte klaga. Jag är bara glad att min tangentbord fungerar som det ska då det inte fungerat vid tidigare tillfällen och nu när jag satte mig. Men det krävdes bara en omstart av ipaden så var det löst. Skönt att det kan var enkelt ibland.
torsdag 8 mars 2012
Out of fokus
Skrev ingenting igår, dåligt.
Har en ny idé i huvudet nu, störande.
Ska nog testa skriva första kapitlet, träning.
Får se det som ett välbehövligt avbrott från mitt nuvarande manus, lögn.
Hoppas bara det inte tar fokus från eldsjälen totalt, vägrar.
Tror verkligen på eldsjälen som manus, ovanligt.
Har en ny idé i huvudet nu, störande.
Ska nog testa skriva första kapitlet, träning.
Får se det som ett välbehövligt avbrott från mitt nuvarande manus, lögn.
Hoppas bara det inte tar fokus från eldsjälen totalt, vägrar.
Tror verkligen på eldsjälen som manus, ovanligt.
tisdag 6 mars 2012
PLÖTSLIGT och KANSKE går fet bort
Skrivit varje dag nu senaste dagarna. Inte jätte mycket varje gång, men nog för att jag ska känna mig nöjd och för att färdigskrivna kapitel ökar varannan, var tredje dag.
Det är svårt att sätt sig ned för att skriva, prestationsångest tar emot tror jag. Det är även svårt att skriva mycket, av samma anledning.
Rädslan att vara tråkig i mitt berättande finns också där, att återupprepa mig för mycket eller använda (i mitt anseende) onödiga och överanvändna ord.
Jag skannar hela tid av allt eftersom jag skriver eller läser genom det jag skrivit efter ord som jag inte vill ha med eller inte använda för ofta. Adverb försöker jag konsekvent klara mig utan, lika ordet 'plötsligt'. Det är det värsta ordet jag känner till inom litteratur. Det är ett onödigt ord, du SKA klara av att skriva nog beskrivande för att ordet ska strykas. Ett ord som känns mer som en lätt utväg och som känns så B finns inte.
Jag blir alltid lika förvånad och illamående när jag hittar 'plötsligt' i en utgiven bok. Cirkeln är en av dem och i övrigt är den en av de bästa böcker jag läst på länge (fast jag bara är några hundra sidor in i boken), men när jag hittar två 'plötsligt' på en sida och ett till på sidan bredvid vet jag inte hur författarna och redigerarna tänkte. Det går att förbi se, men det tar ändå bort lite av den annars så fängslande texten.
Kanske är jag löjlig, kanske är det bara jag som tänker så.
'Kanske' tillsammans med 'kände' och 'kunde' är andra exempel på ord jag försöker minimera användandet av, även om det är svårt. Kanske beror det på att jag använt de alldeles för mycket förr, men jag tycket det är så fult att börja ett stycke eller en mening med 'kanske' (precis så jag gjort nu här i bloggen, men bloggen språk är inte lika viktigt).
Är de bara jag som ser det så här?
Det är svårt att sätt sig ned för att skriva, prestationsångest tar emot tror jag. Det är även svårt att skriva mycket, av samma anledning.
Rädslan att vara tråkig i mitt berättande finns också där, att återupprepa mig för mycket eller använda (i mitt anseende) onödiga och överanvändna ord.
Jag skannar hela tid av allt eftersom jag skriver eller läser genom det jag skrivit efter ord som jag inte vill ha med eller inte använda för ofta. Adverb försöker jag konsekvent klara mig utan, lika ordet 'plötsligt'. Det är det värsta ordet jag känner till inom litteratur. Det är ett onödigt ord, du SKA klara av att skriva nog beskrivande för att ordet ska strykas. Ett ord som känns mer som en lätt utväg och som känns så B finns inte.
Jag blir alltid lika förvånad och illamående när jag hittar 'plötsligt' i en utgiven bok. Cirkeln är en av dem och i övrigt är den en av de bästa böcker jag läst på länge (fast jag bara är några hundra sidor in i boken), men när jag hittar två 'plötsligt' på en sida och ett till på sidan bredvid vet jag inte hur författarna och redigerarna tänkte. Det går att förbi se, men det tar ändå bort lite av den annars så fängslande texten.
Kanske är jag löjlig, kanske är det bara jag som tänker så.
'Kanske' tillsammans med 'kände' och 'kunde' är andra exempel på ord jag försöker minimera användandet av, även om det är svårt. Kanske beror det på att jag använt de alldeles för mycket förr, men jag tycket det är så fult att börja ett stycke eller en mening med 'kanske' (precis så jag gjort nu här i bloggen, men bloggen språk är inte lika viktigt).
Är de bara jag som ser det så här?
lördag 3 mars 2012
Helg å spotify
Gjorde en spellista på spotify, låtar som innehöll fire i titeln, då mitt manus än så länge heter Eldsjälen och är det något det finns gott om i manuset så är det eld. Skrev några stycken å känner mig relativt nöjd. Av någon anledning får jag vanligtvis INGET skrivet under helgerna, dagarna då man har mest tid på sig.
fredag 2 mars 2012
måndag 27 februari 2012
Ipadtangentbord
Skrivit min första sida på mitt nya tangentbord till Ipaden. Såna små saker ger lite extra liv till skrivandet. Ger en extra kick. Fy fan va kul det var att skriva nu och mycket enklare! Tycker mycket bättre om Pages än Word och Office, men att skriva allt på en touchskärm blir ändå lite frustrerande när man lätt får med fel bokstäver när man försöker skriva snabbt. Nu är det perfekt. Snygg och behändig ordbehandlare och perfekt tangentbord, ljus och snyggt och inte alls lika svårt att hitta rätt på som på det svarta tangentbordet på min laptop, där bokstäverna även ligger lite ovant jämte varandra än vad jag är van vid med tidigare datorer.
Blid kommer så snart jag orkar greje med laptopen!
(Allt är tyvärr inte bättre och enklare med Ipad och Iphone. Till exempel så vill de inte låta mig ladda upp bilder hit till bloggen.)
Blid kommer så snart jag orkar greje med laptopen!
(Allt är tyvärr inte bättre och enklare med Ipad och Iphone. Till exempel så vill de inte låta mig ladda upp bilder hit till bloggen.)
0:a i produktivitet
Ännu en helg har passerat å jag har skrivit: 0 ord och 0 tecken.
Jag har inte "haft tid" (som i själva verket betyder prioriterat annat), men igår fick jag ett efterlängtat tangentbord till ipaden, så nu är skrivsuget på topp och jag måste sjutton färdigställa kapitlet jag arbetat på över en vecka med nu! Tyvärr kommer suget försvinna lagom till att jag slutar jobbet och får gå hem, allt i vanlig ordning. Ska försöka motivera mig ändå, som jag alltid borde.
Så fort jag sett klart gårdagens avsnitt av Big brother och Äkta människor... Hrmpf!
Jag har inte "haft tid" (som i själva verket betyder prioriterat annat), men igår fick jag ett efterlängtat tangentbord till ipaden, så nu är skrivsuget på topp och jag måste sjutton färdigställa kapitlet jag arbetat på över en vecka med nu! Tyvärr kommer suget försvinna lagom till att jag slutar jobbet och får gå hem, allt i vanlig ordning. Ska försöka motivera mig ändå, som jag alltid borde.
Så fort jag sett klart gårdagens avsnitt av Big brother och Äkta människor... Hrmpf!
onsdag 22 februari 2012
Veta målet, men inte vägen dit
Skriver just nu på en väldigt drömsk skogsscen, utan att veta riktigt vart jag ska. Jag vet hur det ska sluta, men inte fullt hur jag ska ta mig dit. Intressant och spännande. Men när väl fingertopparna rör vid tangentbordet flödar fantasin vilt och det är nästan som att se en film för sitt inre, en film som tar mig dit jag vill utan att behöva hjälpa till särskilt mycket. Eld finns även med i bilden förresten, mycket eld. Utan eld skulle inte min roman vara mycket alls.
tisdag 21 februari 2012
Fokusdödare
Det finns allt för mycket som tar fokus från skrivandet. Idag är jobbet (som alltid - även om jag skriver bäst på frust å lunch på jobbet) och repningen med bandet ikväll stora bovar. Där mellan snor nog hästarna å hund å walking dead S02E07 å S02E08 å tyvärr även big brother min tid.
Även sugen på att läsa mer...
Det finns många skäl till att försaka skrivandet, ingen av dem är bra, men tar lika väl upp för mycket tid. Disciplin är nog jag har ont av. Tyvärr.
Även sugen på att läsa mer...
Det finns många skäl till att försaka skrivandet, ingen av dem är bra, men tar lika väl upp för mycket tid. Disciplin är nog jag har ont av. Tyvärr.
måndag 20 februari 2012
Hjälpläsare
Jag tillåter endast en person att läsa vad jag skriver innan jag är klar. Det är min bror och har får kapitel efter kapitel var eftersom de färdigställs. Jag tror det är bra att låta någon med åsikter följa med på resans gång. Redan har brorsan poängterar en bikaraktär som vat lite väl stereotypisk och svårigheterna med valet av yrke jag jag hade gett min huvudperson. Nu är jobbet bytt och bokaraktären omformad till någon lite mer spännande och trovärdig. Återstår fortfarande att skriva om ett par kapitel, men det är en baggis mot vilket jobb jag haft framför mig om detta slogsfast inför andra utkastet. Nu får man vara beredd på ännu större omskrivningar vid det laget, men då är i alla fall en stor groda fixad, de andra får man ta sig an med gott mod. Omskrivningar gör ju (om de görs rätt) manuset några spänn vassare.
Vad är en klar roman?
När är en roman klar? När är det dags att skicka in sitt manus? Efter första utkastet? Andra? Tredje? När känner man sig nog stolt över sin skapelse för att visa upp den för kritiserande ögon? När är ett kapitel klart och när ska man gå till nästa?
När är en idé så klar i ens huvud att det är dags att skrva? Skriver man med eller utan riktlinjer, hur mycket ska karaktärerna få styra händelsförloppet oc hur mycket är uppstakat i synposiset från start?
Hur når man i mål?
Frågorna är många, svaren kanske inte så många. För att komma mål finns egentligen bara ett svar; skriva. Skriva så mycket man kan så ofta man kan. Skriva fast det verkar lönlöst och hopplöst, skriva fast du tvivlar på din berättelse. Det viktigaste är att bli klar. Sedan börjar det verkliga slitet med finputsning osv.
Med den här bloggen tänkte jag följa mitt egna skrivande, i ett försök att sporra mig själv och nå i mål med första utkastet och förhoppningsvis ro i land en utgivning. Mitt största problem är att jag tappar bort mig efter ca hundra skrivna sidor, tvivlar, skriver för sällan och allt sammans blir att kännas övermäktigt. I det skedet ska man bita ihop, bita fast i historien man skriver och bara plöja på. Tyvärr resulterar det oftast i att jag tillfälligt släpper mitt manus, börjar på en ny idé utan att någonsin återvända och fullfölja mitt arbete.
En deadline hade nog varit det bästa. Men en riktig deadline som jag skulle ta på allvar kan man bara få med ett förlag i ryggen och för att nå dit måste man ha något att visa upp, ett klart manus, gärna i tredje eller fjärde utkastet. Noga genmarbetat. Fram till dess måste jag ha morötter och trots att den här historier känns bättre än de tidigare tänkte jag skriva av mig om hur det går här i den här bloggen. Hur många som läser vad jag skriver här är relatvt oviktigt, bara det får mig att skriva, skriva, skriva.
Jag har en klar synposis (så när som på kapitel för kapitel) och har redan skrivit på manuset i fråga i ett par månader och ja uppskattar vara upp i runt nittio till hundra boksidor. Jag skriver allt på min Ipad och har lite svårt att bedömma längden, med med antal räknade ord och mallen tvåhundrafemtio ord per boksida borde de stämma nått så när.
Jag kommer även lägga in små små sakprov ur mitt skrivande. Helt oredigerat och i vissa fall säkert fulla med slarvfel och stavfel. Det är mänskligt och rättas till i senare utkast.
Vad romanen handlar om tänker jag av vidskepliga skäl inte berätta. Inte mer än att det är en paranormal skräckberättelse som outalat utspelar sig i mina hem miljöer runt Dalarna, Ludvika.
Titta gärna in och kommentera om ni har något att säga som det är värt att lyssna på.
När är en idé så klar i ens huvud att det är dags att skrva? Skriver man med eller utan riktlinjer, hur mycket ska karaktärerna få styra händelsförloppet oc hur mycket är uppstakat i synposiset från start?
Hur når man i mål?
Frågorna är många, svaren kanske inte så många. För att komma mål finns egentligen bara ett svar; skriva. Skriva så mycket man kan så ofta man kan. Skriva fast det verkar lönlöst och hopplöst, skriva fast du tvivlar på din berättelse. Det viktigaste är att bli klar. Sedan börjar det verkliga slitet med finputsning osv.
Med den här bloggen tänkte jag följa mitt egna skrivande, i ett försök att sporra mig själv och nå i mål med första utkastet och förhoppningsvis ro i land en utgivning. Mitt största problem är att jag tappar bort mig efter ca hundra skrivna sidor, tvivlar, skriver för sällan och allt sammans blir att kännas övermäktigt. I det skedet ska man bita ihop, bita fast i historien man skriver och bara plöja på. Tyvärr resulterar det oftast i att jag tillfälligt släpper mitt manus, börjar på en ny idé utan att någonsin återvända och fullfölja mitt arbete.
En deadline hade nog varit det bästa. Men en riktig deadline som jag skulle ta på allvar kan man bara få med ett förlag i ryggen och för att nå dit måste man ha något att visa upp, ett klart manus, gärna i tredje eller fjärde utkastet. Noga genmarbetat. Fram till dess måste jag ha morötter och trots att den här historier känns bättre än de tidigare tänkte jag skriva av mig om hur det går här i den här bloggen. Hur många som läser vad jag skriver här är relatvt oviktigt, bara det får mig att skriva, skriva, skriva.
Jag har en klar synposis (så när som på kapitel för kapitel) och har redan skrivit på manuset i fråga i ett par månader och ja uppskattar vara upp i runt nittio till hundra boksidor. Jag skriver allt på min Ipad och har lite svårt att bedömma längden, med med antal räknade ord och mallen tvåhundrafemtio ord per boksida borde de stämma nått så när.
Jag kommer även lägga in små små sakprov ur mitt skrivande. Helt oredigerat och i vissa fall säkert fulla med slarvfel och stavfel. Det är mänskligt och rättas till i senare utkast.
Vad romanen handlar om tänker jag av vidskepliga skäl inte berätta. Inte mer än att det är en paranormal skräckberättelse som outalat utspelar sig i mina hem miljöer runt Dalarna, Ludvika.
Titta gärna in och kommentera om ni har något att säga som det är värt att lyssna på.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)