So far

Gjorde en snabb sammanställning av alla färdiga delar jag skrivit. Kommit en bit sedan oktober förra året, ingen rasande fart, men nog för mig. Har nog mellan 1/2-2/3 kvar att skriva.

Inspiration

Skriver du som läser det här något eget? Var hämtar du din inspiration?

I'm a sucker for youtube vids! Intervjuer eller föredrag från författare som John Ajvide, Joe Hill, J K Rowling eller Neil Gaiman kan få mig att fastna framför dator i timmar. Just nu är det Stephen King som gäller. Slår på youtube klipp å lyssnar på de när jag är ute med hunden, mockar i stallet eller står vid arbetsbänken på jobbet och blir sjuk sugen på att skriva mera!

Läsa böcker eller lyssna ljudböcker är även de en stor inspirationskälla. Just nu lyssnar jag på Stephen Kings (Richard Bachmans) Marathonmarschen. Härligt kuslig story idé. Även om de kan bli lite lång draget på sina ställen med en enda lång promenad så fastnar jag ändå i berättelsen. På mer traditionellt vis läser jag hypade circeln som är förvånansvärt bra. Tyvärr har jag lite tid för att läsa.

Men även om böcker också får det att klia i fingrarna är det youtube och de författarintervjuer som intresserar mig där främsta inspirationen just nu.

Vilken är din?

Självklart sållar jag mig även till det faktum att det inte bara går att skriva med inspirationen på topp. Då skulle man aldrig få klart något. Men det ör roligare så.

Framsteg via dialoger

Går segt, men framåt. Skriva dialoger som leder framåt och ändå inte avslöjar för mycket tycks ligga framför mig nu. Inget jag är jätte bevandrad med, men tror jag sköter mig dugligt. Hoppas det inte blir för korthugget bara, känns som en uppenbar risk,

Obehagliga scener

Joe Hill, författaren bakom Heartshaped box och Horns och son till Stephen King, sa i en intervju att skrivkramp uppstår när du inte vågar skriva partier som du oroar dig för att din mor ska läsa och undra hur vrickad hennes barn egentligen är.

Jag skrev just ett sådant kapitel, men utan sen sortens skrivkramp. Problemet för mig var hur jag skulle ta mig fram till det 'sjuka' på ett naturligt sätt. Jag tror jag lyckades bra.

Visst känns det konstigt att skriva vissa saker och att veta att nära och kära ska läsa det och undra vad man tänker på egentligen. Men det är en oro jag själv lyckas förskjuta relativt bra in i framtiden, till stunden allt är klart och jag delar ut manusen för genomläsning och jag förhoppningsvis glömt bort de scenerna för stunden.

Det är som sagt bara min bror som får läsa nu och han har en tendens att skriva rätt knepiga grejer själv. Om inte annat är jag säker att han förstår varför de scenerna finns där.

Nu myllrar nästa kapitel i mitt huvud och jag ser fram emot lunchen då jag ska äta snabbt för art hinna skriva så mycket som möjligt innan det är dags att återgå till skruvandet.

Kapitel 11

Påbörjat kapitel 11. Lite mera taggad än vanligt. Fick feed-back på de fyra senast skrivna kapitlen från brorsan igår. Vissa saker stärker än att höra och jag är glad att ha någon som läser igenom det jag skriver som säger lite mer än bara "Bra", "Dåligt", "Ok". Man behöver lite mer att gå på för att veta om man är på rätt väg eller vad man ska göra åt saken.

Jag fick höra att jag för första gången i något jag skriver lyckas hålla läsarens intresse uppe. Hålla det spännande. Skitkul! Har visst även lyckats skapa lite förvirring i vad som tidigare i berättelsen tett sig uppenbart. Detta utan att alls tänkt i de banorna. Det fungerar visst utmärkt att veta mycket om det man skriver, men utan att berätta för mycket. Åtminstone på en gång. Men jag tror att jag knappast kommer ta berättat allt när romanen är färdigskriven. Lite kommer nog inte passa att läggas in, men kommer förhoppningsvis ligga och lura där i bakgrunden, skapa lite mer realitet kanske.

Skrivit ca 500 ord idag. Inte jätte mycket, men nog för att jag ska vara nöjd med min dagskvot. Kanske blir mer, vem vet. Huvudsaken är att det skrivs och att historien är färsk och ligger och gror i huvudet. När jag står och mockar i stallet och lyssnar på Magnus Krepper läsa Johan Theorins Skumtimmen försvinner ibland hans röst och ersätts av nya bilder och scenarion som platsar skitbra och bygger på runt min egen roman. Tur att man har iphone med sig så man snabbt kan kladda lite i anteckningarna. Slår dock vad om att några av alla små idéer kommer glömmas bort innan det är dags att skriva dem. Hoppas bara jag kommer ihåg de viktigaste när det är dags för dem att skrivas.

För att ha lite koll har jag ett ursprungligt synopsis som jag ut går från, små extra anteckningar på både iphonen och ipaden och ett eget pagesdokument där jag skriver ner kapitel för kapitel var efter de blir skrivna med en kort notis om vad som händer i varje. Tror det kommer vara nyckeln till en enklare redigering och mindre förvirring.

Och för att avrunda lite här tänkte jag irritera mig lite över teknikens under. Skriver dessa inlägg på blogger-appen som jag har på iphonen, hämtade just hem den till min ipad också för att skriva enklare med mitt fina tangentbord, men så fort den blivit installerad försvann den. När jag sedan går in i appstore igen står det att den är installerad. Men fortfarande går den inte att hittas. Sånt älskar jag, verkligen. Men jag ska inte klaga. Jag är bara glad att min tangentbord fungerar som det ska då det inte fungerat vid tidigare tillfällen och nu när jag satte mig. Men det krävdes bara en omstart av ipaden så var det löst. Skönt att det kan var enkelt ibland.

Out of fokus

Skrev ingenting igår, dåligt.

Har en ny idé i huvudet nu, störande.

Ska nog testa skriva första kapitlet, träning.

Får se det som ett välbehövligt avbrott från mitt nuvarande manus, lögn.

Hoppas bara det inte tar fokus från eldsjälen totalt, vägrar.

Tror verkligen på eldsjälen som manus, ovanligt.

PLÖTSLIGT och KANSKE går fet bort

Skrivit varje dag nu senaste dagarna. Inte jätte mycket varje gång, men nog för att jag ska känna mig nöjd och för att färdigskrivna kapitel ökar varannan, var tredje dag.

Det är svårt att sätt sig ned för att skriva, prestationsångest tar emot tror jag. Det är även svårt att skriva mycket, av samma anledning.

Rädslan att vara tråkig i mitt berättande finns också där, att återupprepa mig för mycket eller använda (i mitt anseende) onödiga och överanvändna ord.

Jag skannar hela tid av allt eftersom jag skriver eller läser genom det jag skrivit efter ord som jag inte vill ha med eller inte använda för ofta. Adverb försöker jag konsekvent klara mig utan, lika ordet 'plötsligt'. Det är det värsta ordet jag känner till inom litteratur. Det är ett onödigt ord, du SKA klara av att skriva nog beskrivande för att ordet ska strykas. Ett ord som känns mer som en lätt utväg och som känns så B finns inte.

Jag blir alltid lika förvånad och illamående när jag hittar 'plötsligt' i en utgiven bok. Cirkeln är en av dem och i övrigt är den en av de bästa böcker jag läst på länge (fast jag bara är några hundra sidor in i boken), men när jag hittar två 'plötsligt' på en sida och ett till på sidan bredvid vet jag inte hur författarna och redigerarna tänkte. Det går att förbi se, men det tar ändå bort lite av den annars så fängslande texten.

Kanske är jag löjlig, kanske är det bara jag som tänker så.

'Kanske' tillsammans med 'kände' och 'kunde' är andra exempel på ord jag försöker minimera användandet av, även om det är svårt. Kanske beror det på att jag använt de alldeles för mycket förr, men jag tycket det är så fult att börja ett stycke eller en mening med 'kanske' (precis så jag gjort nu här i bloggen, men bloggen språk är inte lika viktigt).

Är de bara jag som ser det så här?

Helg å spotify

Gjorde en spellista på spotify, låtar som innehöll fire i titeln, då mitt manus än så länge heter Eldsjälen och är det något det finns gott om i manuset så är det eld. Skrev några stycken å känner mig relativt nöjd. Av någon anledning får jag vanligtvis INGET skrivet under helgerna, dagarna då man har mest tid på sig.

Bild och smakprov som utlovat

Min arbetsplats och ett litet smakprov.