Ipadtangentbord

Skrivit min första sida på mitt nya tangentbord till Ipaden. Såna små saker ger lite extra liv till skrivandet. Ger en extra kick. Fy fan va kul det var att skriva nu och mycket enklare! Tycker mycket bättre om Pages än Word och Office, men att skriva allt på en touchskärm blir ändå lite frustrerande när man lätt får med fel bokstäver när man försöker skriva snabbt. Nu är det perfekt. Snygg och behändig ordbehandlare och perfekt tangentbord, ljus och snyggt och inte alls lika svårt att hitta rätt på som på det svarta tangentbordet på min laptop, där bokstäverna även ligger lite ovant jämte varandra än vad jag är van vid med tidigare datorer.

Blid kommer så snart jag orkar greje med laptopen!
(Allt är tyvärr inte bättre och enklare med Ipad och Iphone. Till exempel så vill de inte låta mig ladda upp bilder hit till bloggen.)

0:a i produktivitet

Ännu en helg har passerat å jag har skrivit: 0 ord och 0 tecken.
Jag har inte "haft tid" (som i själva verket betyder prioriterat annat), men igår fick jag ett efterlängtat tangentbord till ipaden, så nu är skrivsuget på topp och jag måste sjutton färdigställa kapitlet jag arbetat på över en vecka med nu! Tyvärr kommer suget försvinna lagom till att jag slutar jobbet och får gå hem, allt i vanlig ordning. Ska försöka motivera mig ändå, som jag alltid borde.
Så fort jag sett klart gårdagens avsnitt av Big brother och Äkta människor... Hrmpf!

Veta målet, men inte vägen dit

Skriver just nu på en väldigt drömsk skogsscen, utan att veta riktigt vart jag ska. Jag vet hur det ska sluta, men inte fullt hur jag ska ta mig dit. Intressant och spännande. Men när väl fingertopparna rör vid tangentbordet flödar fantasin vilt och det är nästan som att se en film för sitt inre, en film som tar mig dit jag vill utan att behöva hjälpa till särskilt mycket. Eld finns även med i bilden förresten, mycket eld. Utan eld skulle inte min roman vara mycket alls.

Fokusdödare

Det finns allt för mycket som tar fokus från skrivandet. Idag är jobbet (som alltid - även om jag skriver bäst på frust å lunch på jobbet) och repningen med bandet ikväll stora bovar. Där mellan snor nog hästarna å hund å walking dead S02E07 å S02E08 å tyvärr även big brother min tid.

Även sugen på att läsa mer...

Det finns många skäl till att försaka skrivandet, ingen av dem är bra, men tar lika väl upp för mycket tid. Disciplin är nog jag har ont av. Tyvärr.

Hjälpläsare

Jag tillåter endast en person att läsa vad jag skriver innan jag är klar. Det är min bror och har får kapitel efter kapitel var eftersom de färdigställs. Jag tror det är bra att låta någon med åsikter följa med på resans gång. Redan har brorsan poängterar en bikaraktär som vat lite väl stereotypisk och svårigheterna med valet av yrke jag jag hade gett min huvudperson. Nu är jobbet bytt och bokaraktären omformad till någon lite mer spännande och trovärdig. Återstår fortfarande att skriva om ett par kapitel, men det är en baggis mot vilket jobb jag haft framför mig om detta slogsfast inför andra utkastet. Nu får man vara beredd på ännu större omskrivningar vid det laget, men då är i alla fall en stor groda fixad, de andra får man ta sig an med gott mod. Omskrivningar gör ju (om de görs rätt) manuset några spänn vassare.

Vad är en klar roman?

När är en roman klar? När är det dags att skicka in sitt manus? Efter första utkastet? Andra? Tredje? När känner man sig nog stolt över sin skapelse för att visa upp den för kritiserande ögon? När är ett kapitel klart och när ska man gå till nästa?

När är en idé så klar i ens huvud att det är dags att skrva? Skriver man med eller utan riktlinjer, hur mycket ska karaktärerna få styra händelsförloppet oc hur mycket är uppstakat i synposiset från start?

Hur når man i mål?

Frågorna är många, svaren kanske inte så många. För att komma mål finns egentligen bara ett svar; skriva. Skriva så mycket man kan så ofta man kan. Skriva fast det verkar lönlöst och hopplöst, skriva fast du tvivlar på din berättelse. Det viktigaste är att bli klar. Sedan börjar det verkliga slitet med finputsning osv.

Med den här bloggen tänkte jag följa mitt egna skrivande, i ett försök att sporra mig själv och nå i mål med första utkastet och förhoppningsvis ro i land en utgivning. Mitt största problem är att jag tappar bort mig efter ca hundra skrivna sidor, tvivlar, skriver för sällan och allt sammans blir att kännas övermäktigt. I det skedet ska man bita ihop, bita fast i historien man skriver och bara plöja på. Tyvärr resulterar det oftast i att jag tillfälligt släpper mitt manus, börjar på en ny idé utan att någonsin återvända och fullfölja mitt arbete.

En deadline hade nog varit det bästa. Men en riktig deadline som jag skulle ta på allvar kan man bara få med ett förlag i ryggen och för att nå dit måste man ha något att visa upp, ett klart manus, gärna i tredje eller fjärde utkastet. Noga genmarbetat. Fram till dess måste jag ha morötter och trots att den här historier känns bättre än de tidigare tänkte jag skriva av mig om hur det går här i den här bloggen. Hur många som läser vad jag skriver här är relatvt oviktigt, bara det får mig att skriva, skriva, skriva.

Jag har en klar synposis (så när som på kapitel för kapitel) och har redan skrivit på manuset i fråga i ett par månader och ja uppskattar vara upp i runt nittio till hundra boksidor. Jag skriver allt på min Ipad och har lite svårt att bedömma längden, med med antal räknade ord och mallen tvåhundrafemtio ord per boksida borde de stämma nått så när.

Jag kommer även lägga in små små sakprov ur mitt skrivande. Helt oredigerat och i vissa fall säkert fulla med slarvfel och stavfel. Det är mänskligt och rättas till i senare utkast.

Vad romanen handlar om tänker jag av vidskepliga skäl inte berätta. Inte mer än att det är en paranormal skräckberättelse som outalat utspelar sig i mina hem miljöer runt Dalarna, Ludvika.

Titta gärna in och kommentera om ni har något att säga som det är värt att lyssna på.