Skrivit varje dag nu senaste dagarna. Inte jätte mycket varje gång, men nog för att jag ska känna mig nöjd och för att färdigskrivna kapitel ökar varannan, var tredje dag.
Det är svårt att sätt sig ned för att skriva, prestationsångest tar emot tror jag. Det är även svårt att skriva mycket, av samma anledning.
Rädslan att vara tråkig i mitt berättande finns också där, att återupprepa mig för mycket eller använda (i mitt anseende) onödiga och överanvändna ord.
Jag skannar hela tid av allt eftersom jag skriver eller läser genom det jag skrivit efter ord som jag inte vill ha med eller inte använda för ofta. Adverb försöker jag konsekvent klara mig utan, lika ordet 'plötsligt'. Det är det värsta ordet jag känner till inom litteratur. Det är ett onödigt ord, du SKA klara av att skriva nog beskrivande för att ordet ska strykas. Ett ord som känns mer som en lätt utväg och som känns så B finns inte.
Jag blir alltid lika förvånad och illamående när jag hittar 'plötsligt' i en utgiven bok. Cirkeln är en av dem och i övrigt är den en av de bästa böcker jag läst på länge (fast jag bara är några hundra sidor in i boken), men när jag hittar två 'plötsligt' på en sida och ett till på sidan bredvid vet jag inte hur författarna och redigerarna tänkte. Det går att förbi se, men det tar ändå bort lite av den annars så fängslande texten.
Kanske är jag löjlig, kanske är det bara jag som tänker så.
'Kanske' tillsammans med 'kände' och 'kunde' är andra exempel på ord jag försöker minimera användandet av, även om det är svårt. Kanske beror det på att jag använt de alldeles för mycket förr, men jag tycket det är så fult att börja ett stycke eller en mening med 'kanske' (precis så jag gjort nu här i bloggen, men bloggen språk är inte lika viktigt).
Är de bara jag som ser det så här?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar